Vad är SPA?

Historia

Ordet Spa kommer från latinets Salus per aquam (hälsa genom vatten). Det finns även en kurort i Belgien som heter just Spa. På 1700-talet hade kurorterna sin storhetstid och människor från alla samhällsklasser och hela världen kom för att bada i de hälsosamma termalbaden från varma källor. Många badade för att bli botade från sina sjukdomar. Spa var en av de mest besökta kurorterna under den tiden och samtida med Baden-Baden i Tyskland, Bath i England samt Karlsbad och Marienbad i Tjeckien. Termalbaden har en lång och rik historia. Redan under antika Grekland och romartiden användes termiska bad.

Under Platons tid använde grekerna gärna s.k. växelbad med varmt och kallt vatten, gärna i samband med idrottsutövande, för att återhämta sig och njuta. De olika baden kallades för:

• Lutron (kalla bad)
• Balancion (varma bad)

Det grekiska badet bestod av svettning med hjälp av kroppsövningar eller genom frottering och oljegnidning samt svettbastu. Själva badet - Thermolusia, började med tvagning och fortsatte med ett varmt bad. Därefter följde rikliga sköljningar med allt kallare vatten och skrapning med badskrapa. Badet avslutades med att besökaren blev insmord i olja.

Då grekerna brottades och tävlade i sågspån (och därmed blev svettiga), hörde det inte till ovanligheten att de blev täckta av spån. Spånet återanvände de sedan genom att skrapa av det från kroppen och sälja i små doftkrus till kvinnorna.

Grekerna var de som inspirerade romarna till deras badkultur. Själva ordet termiska bad kommer från grekiskans thermos, som betyder värme. Även krigarna slog läger vid termiska källor för att återhämta sig och samla krafter.
Romerska bad bestod av stordåd och prakt, fontäner, statyer, mosaik, konstverk och marmor. Kejsarna ville visa lyx, storhet, lust och njutning. På baden fanns, förutom olika sorters bassänger, idrottsanläggningar, gym, konstgallerier, föreläsningar och bibliotek. De bedrev uthyrning av fria utrymmen för affärer, barer och bordeller för att få in pengar då baden hade fritt inträde.

När badväsendet låg på sin höjdpunkt fanns det 856 st. offentliga folkbad och 15 st. lyxbad, s.k. Termer, i Rom. Kraven på renlighet var stor. Termerna var underjordiskt uppvärmda genom varmluftskanaler (hypocauster) och badreglerna var mycket bestämda. Besökarna började i omklädningsrummen (apodyteria), tog sedan ett intensivt motionspass i ett av gymmen (palestrae) som sedan följdes upp av svettbad (sudatoium eller laconicum). Efter detta tog de ett bad i het bassäng (caldarium), i ljummen bassäng (tepidarium) och till sist en kall bassäng (frigidarum). Detta kunde ibland avslutas med ett dopp under bar himmel (natatio). De latinska orden kan du finna än idag runt om i världen på olika spaanläggningar.

Kallvattendoktorerna

Då romarna levde ett liv i njutning och överflöd, uppstod senare en ny behandlingsform som kom att bli dess motsats. Överviktiga eller sjuka romare sökte ofta upp denna behandlingsform för att få hjälp med sin hälsa.

Kallvattendoktorerna utvecklade bad med kallt vatten, rekommenderade att dricka kallt mineralvatten och äta grönsaker. Läkaren Antonius Musa botade bl.a. Kejsar Augustus med hjälp av denna filosofi. Kunskapen om kalla vatten kom främst från grekernas läkekonst. Under sent 1500-tal uppkom det ytterligare vetenskap som användes inom europeiska kurorter. Medicinaren Paracelsus var en av de som påverkade det västerländska tänkandet mycket under denna period. Grundreglerna för användandet av det kalla vattnet är: ”kallt på varmt” eller ”varmt på kallt” men aldrig ”kallt på kallt” eller ”varmt på varmt”.

Nordiska bad

Finland och Ryssland var inspirerande. Svenskarna hade lärt sig att bada under vikingafärder i Ryssland, det sades då att svenskarna var de orenligaste varelserna som Gud skapat. I slutet av 30-talet uppkom begreppet Lort-Sverige med Ludvig Nordströms radioserie och bok om hans skildring av Sveriges allmänna tillstånd. Med Lort-Sverige syftade han inte bara på svenska folkets bristande hygien och trångboddhet utan även själslig lort, som han påstod förekom i alla samhällsklasser. Det var först i slutet av 30-talet som övergången till ett mer välmående Sverige påbörjades.

Svenska badstugor

År 1550 berättade prästen Olaus Magnus i sina skrifter att det i Sverige fanns enskilda och allmänna bad, väl inredda och försedda med allt nödvändigt tillbehör. De enskilda baden var till för förnäma personer och byggdes i närheten av strömmande vatten och örtagårdar. De allmänna baden byggdes i städer och byar. Män och kvinnor badade aldrig tillsammans. På 1500-talet badade man både i mineralrika källor och i gyttjebad.

1600-talet var fortfarande badtid i Sverige. Baden skulle vara mycket varma. För att få upp temperaturen i kroppen och svettas ännu mer, användes björkris att piska med för de som önskade. Piskandet utfördes oftast av kvinnor klädda i linstycken medan männen endast skylde sig med björkris. Även koppning av blod förekom, detta för att bli av med överflödigt blod som man sades ha fått av för mycket drickande.

Under 1700-talet härjade Syfilis i Europa. 1725 stängdes och förbjöds därför alla bad p.g.a. smittorisken. Vid samma tid som badstugorna för allmänheten stängdes tog Europas borgerskap upp den romerska kombinationen av hälsokurer och sällskapsliv. Bad blev nu ett nöje för rika.

1600- och 1700-talets brunnskultur i Europa

Under 1600- och 1700-talet drack man kallt mineralvatten, ä.k. ”att dricka brunn”, och åkte till de kända kurorterna Baden-Baden i Tyskland, Karlsbad i Tjeckien, Medevi och Ramlösa. Många svenska källor blev heliga, s.k. korskällor. Läkaren Urban Hjärne klassificerade brunnsvattnen i Sverige efter att ha lärt sig detta av balneologer i Europa.

1800-talet i Tyskland

Mest känd inom hydroterapin är pastor Sebastian Kneipp. Med hjälp av vatten hjälpte han många att bota sina sjukdomar och förbättra sin hälsa. Hans behandlingar inkluderade bland annat kalla tvättar, vattentrampning, varma och kalla hel- och halvbad, kontrasterande bad samt varma och kalla inpackningar och kompresser.

Kneipp förfinade kallvattensbehandlingarna och hydroterapin samt utvecklade ett helhetstänk genom att kombinera behandlingar med sund kost, motion, levnadsharmoni och fytoterapi (örtmedicin). Hans teorier var en bidragande faktor till att även individuella behandlingar nu ansågs viktigt.

Badterapi

På 1800-talet spreds terapiformen havsbad från England till kontinenten. Havsbaden var väl försedda med promenadstråk och byggde på exakt uträknade avkylningar och uppvärmningar i vatten. Baden ansågs av vissa, vara farliga och skulle därför inte vara längre än 10 min. Badprofeten Carl Curman sa ”- fullblodiga och korpulenta kunde havsbada i högst 10 minuter medan barn och äldre borde nöja sig med 1-3 minuter.” Till havsbaden reste kungligheter och Europas rika borgerskap, som utvecklade badortslivet till en hel sällskapsform.

Spa idag

Ordet Spa lanserades av amerikanerna under slutet av 70-talet. I Sverige har vi använt ordet sedan tidigt 90-tal. Om du besöker ett spa idag kommer du till en friskvårdsanläggning som bygger på den europeiska kurtraditionen (undantag finns, t.ex. japanska spa). Spa-filosofin kan sammanfattas som; helhetstänkande för kropp och själ, harmoni och balans, vederkvickelse, pånyttfödelse, nystart, inspiration, kraftsamling, aktiv vila och positiv upplevelse. Det kan också beskrivas som en skola i välbefinnande där gästerna lär sig att ta ansvar för sin hälsa och hur man förbättrar sin livskvalité.

Spabranschen utvecklas idag mycket starkt över hela världen. I Europa går det en skiljelinje mellan den gamla, offentligt finansierade kurortsverksamheten och de moderna spaanläggningarna som, till skillnad från tidigare nämnt, inte baserar sin verksamhet på remisser från sjukvård och försäkringssystem.

Spabranschens positiva utveckling i Sverige och världen följer naturligtvis det allmänt stora intresset för träning och friskvård. Att ta hand om sig själv, uppnå balans och bra livskvalité ligger helt i linje med 2000-talets värderingar. Även ekonomiska faktorer som ökad konkurrens på arbetsmarknaden, nedrustningen av den offentliga sektorn och företagens ökade ekonomiska ansvar för sjukfrånvaro och rehabilitering, har en positiv betydelse för den privata sektorn inom friskvård.

För att kalla sig spa idag finns det grundläggande principer för att det holistiska tankesättet ska finnas i verksamheten. De fyra hörnstenar som ingår är:

1. Hälsosam kost
2. Träning
3. Mental balans
4. God ansikts- och kroppsvård

Dessa olika delar måste samverka på ett tydligt och levande sätt för att ett spa ska fungera bra. Idag åker människor till spa för att bli omhändertagna, uppleva hälsolyx, bli inspirerade, förbättra konditionen, gå ned i vikt och/eller få tid för kontemplation och umgänge. Orsaken till ett besök kan variera. I Sverige har vi börjat förstå innebörden av dessa typer av anläggningar och intresset har blivit mycket stort - både att besöka och öppna spa. Vi talar om en livsstil som är här för att stanna!

Olika typer an spaanläggningar

Dagspa kan man besöka för en dag men erbjuder inte logi. Det kan vara exklusiva klubbar eller bad- och träningsanläggningar. Många traditionella skönhets- och hårsalonger har byggt ut sin verksamhet med spabehandlingar och möjlighet till avspänning. Om dessa saknar träningsmöjligheter benämner vi dem t.ex. som spasalong.

Hotell och konferensspa är oftast hotell och konferensanläggningar som erbjuder spaservice som ett sätt att locka till sig nya kunder och stärka sin konkurrenskraft. Spaverksamhet är dock inte kärnverksamheten. Flera hotell- och konferensanläggningar i Sverige har eller planerar att kunna erbjuda sina gäster full spaservice.

Destinationsspa ligger ofta ute på landsbygden med tillgång till natursköna omgivningar. Dit reser kunder speciellt för att få en spaupplevelse.

Inom dessa tre kategorier kan spaanläggningar ha olika inriktningar, nischer och kärnverksamheter. En nisch kan t.ex. vara golf eller alpin inriktning.